Startsida » Case » En syl i vädret

En syl i vädret

2017 | SOCIALDEPARTEMENTET | SKL Genom en satsning från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), på uppdrag från Socialdepartementet, synliggjordes några av de utmaningar och behov för hur ensamkommande barn och unga mottas i det svenska samhället.

År

2016-2017

Team

  • Pia McAleenan, projektledare
  • Matilda Legeby, designer
  • Hanna Andersson, designer
  • Fredrik Olausson, koordinator

Uppdragsgivare

Socialdepartementet
Sveriges Kommuner och Landsting

Samarbetspartner

Reach for change

Deltagare

  • Arbetsförmedlingen
  • Migrationsverket
  • Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
  • Socialstyrelsen
  • Skolverket
  • Myndigheten för delaktighet
  • Barnombudsmannen
  • SKL
  • Regeringskansliet
  • Degerfors kommun
  • Region Örebro län
  • Göteborg stad (Angered)
  • Kommunförbundet Skåne
  • Linköpings kommun
  • Stockholms läns landsting (UMO)
  • Uppsala kommun
  • Västerås stad
  • Kommunförbundet Västernorrland
  • Mölndal kommun
  • Region Västmanland
  • Göteborg stad (Örgryte-Härlanda)
  • Göteborgregionens kommunalförbund
  • Köpings kommun
  • Partille kommun
  • Region Jönköpings län
  • Hässelby/Vällingby stadsdelsförvaltning
  • Sollentuna kommun
  • Region Gotland
  • Nacka kommun
  • Salus Care
  • Svenska Vård
  • Tele2
  • BRIS
  • Ensamkommandes Förbund
  • FARR, Flyktinggruppernas Riksråd
  • Friends
  • LSU, Sveriges Ungdomsorganisationer
  • RFSL Ungdom
  • Rädda Barnen
  • Sveriges Ensamkommandes Förening
  • Svenska Kyrkan
  • UNHCR
  • Fryshuset
  • TRIS, Tjejers Rätt I Samhället

Sammanfattning

En syl i vädret var Förnyelselabbets första projekt och skapades som en satsning från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på uppdrag från Socialdepartementet för att vidareutveckla arbetsformer som konkret stödjer användardriven innovation i den sociala barn- och ungdomsvården. Efter avgränsning blev uppdraget att fokusera på målgruppen ensamkommande barn och unga och att sammanställa de utmaningar och behov som uppstår i hur de mottas i det svenska samhället.

För att skapa en gemensam problembild involverades barn och unga som kommit till Sverige ensamma, personer som finns närmast barnen (exempelvis gode män, boendepersonal) och aktörer som representerar kommuner, myndigheter, näringsliv och ideella organisationer som jobbar med barnen.

Många av de problem som drabbar de ensamkommande barnen är en följd av bristande samordning mellan samhällets olika aktörer. Tillsammans med barnen och aktörerna definierades tre prioriterade utmaningar utifrån deras perspektiv:

  • Bristande förståelse av information och känsla av sammanhang
  • Bristande känsla av mening
  • Bristande nätverk

För att gemensamt få till nya riktningar på utmaningarna samlades aktörer och barnen för att tillsammans ta fram idéer. Ett urval testades sedan hos aktörer som deltagit i labbet. Genom att testa idéerna lokalt kan idéerna revideras innan de implementeras. På så vis blir ett designdrivet grepp på samverkan och utveckling ett resurseffektivt och värdeskapande arbetssätt.

Bakgrund

Det svenska asylmottagandet för ensamkommande barn och unga har, med händelserna hösten 2015, visat sig vara ett komplext problem. Komplexa problem är oförutsägbara och beskrivs ofta som röriga eftersom det är svårt att bedöma problemets sanna natur och därmed hur man hanterar det. År 2004 tog Sverige emot knappt 400 ensamkommande barn och ungdomar på flykt och tio år senare 7049, under 2015 anlände 35 369 ensamkommande barn och unga (Migrationsverket). Det ökade trycket synliggjorde många problem som även funnits tidigare i den svenska asyl- och etableringsprocessen, vilken hanteras och fördelas på kommuner och flera myndigheter. Ett ensamkommande barn slussas igenom hundratals myndighetsmöten under sina två första år i Sverige, men de offentliga aktörerna har liten eller ingen kunskap om varandras ansvar och processer, vilket skapar svårlösta situationer och osäkra livsförhållanden för barnen.

Förnyelselabbet skapades som en satsning från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på uppdrag från Socialdepartementet för att vidareutveckla arbetsformer som konkret stödjer användardriven innovation i den sociala barn- och ungdomsvården. Efter avgränsning blev uppdraget att fokusera på målgruppen ensamkommande barn och unga och sammanställa de utmaningar och behov som uppstår i hur de mottas i det svenska samhället.

Förnyelselabbets utforskande har varit tvådelat:

  • Hur upplever ensamkommande barn och unga sitt mottagande i det svenska välfärdssystemet?
  • Hur skapar vi en plattform för samverkan med aktörer som delar samma målgrupp?

Förnyelselabbet har lutat sig mot flera direktiv som uppmuntrar tvärsektoriella grepp. Bland annat myndighetsförordningen § 6 (2007:515) som säger att Myndigheten skall verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet.

Därtill beskriver SKL i positionspappret En innovationsvänlig offentlig verksamhet att offentliga verksamheter behöver utgå från de behov som medborgarna har och att den erfarenhet och kunnande som medborgaren har är en underutnyttjad resurs som bör tas till vara genom medskapande. Asylsökande barn saknar många av de rättigheter som svenska medborgare besitter, men har enligt Barnkonventionen rätt att komma till tals och bli lyssnade på. Förutom att tjänster kan bli mer behovsanpassade och utförda till lägre kostnader kan delaktigheten leda till stärkt självständighet och självkänsla för den enskilde.

Insikter och Idéer

En designprocess börjar i att utforska problemfrågan med ett öppet förhållningssätt – vad handlar problemet om, finns det problem bakom problemet som är den egentliga orsaken? För att utforska våra två frågor organiserade vi träffar och workshoppar med barnen och deltagare från offentlig, privat och ideell sektor. Totalt skapades över 50 träffar med barnen och deltagarna under vilka behov och utmaningar definierades, prioriterades och utvecklade idéer på.

Utmaningar:

  • Bristande förståelse och känsla av sammanhang
  • Bristande känsla av mening
  • Bristande nätverk

Innan vi går vidare in i respektive utmaning är det viktigt att poängtera att den övergripande utmaningen, som alla tre är sprungna ur, är upplevelsen av en fragmenterad asyl- och etableringsprocess.

UNHCR Utmaningar

Workshoppar och designmetodik

I designmetodiken används visuella representationer, triggermaterial och prototyper för att konkretisera tankar, förstå problemen men även för att få en gemensam problembild med andra. När vi bara pratar och försöker beskriva med ord skapar vi ofta väldigt olika förståelser för det som diskuteras. Genom att skapa visuella representationer synliggörs samtal och blir dessutom lättare att gå tillbaka till under projektet. Därför har Förnyelselabbet använt visuella representationer genom hela designprocessen – för att deltagaren själv och tillsammans med andra ska komma till insikter och idéer som är tydliga och möjliga att testa mot användare.

Här förs människor, kontakter, idéer och lärande ihop. Det här är ett forum för att träffa andra som jobbar med samma frågor. Det är superintressant att lära sig nya verktyg.

Jurate Karlsson, Migrationsverket, maj 2017

En workshop är det tillfälle då vi kan möta våra deltagare och genom designmetodiken lyfta fram de personliga upplevelser som bygger den gemensamma problembilden. Först försöker vi lära känna varandra för att etablera tillit, därefter hittar vi tillsammans fram till de samtal som går på djupet i ämnet för workshoppen, där till exempel användarresan är en metod. En annan metod vi använt för särskilt känsliga samtal är gestaltande övningar i lera, som på ett ödmjukt, intimt och nästan meditativt vis ofta hjälper en grupp att kliva ännu djupare i känslor som ligger bakom upplevelsen. Innan vi avslutar en workshop har vi en gemensam reflektionsrunda om hur det har känts att dela med sig av sina berättelser.

Att sätta samman en workshop handlar om att välja metoder för ändamålet, och ha en vördnad inför att deltagare inte alltid är vana att kliva in i gestaltande metoder. Det finns ett myller av metoder och därtill korsbefruktningar att luta sig mot i designen av en workshop. I mötet med ungdomarna har det varit särskilt viktigt att ha en struktur som skapar trygghet då många av de ämnen som vi har önskat prata om är svåra samtal att ge sig på. Bland annat har vi haft vuxna som ungdomarna känner sig trygga med i rummet, gjort överlämningar till boendepersonal eller motsvarande om hur workshoppen har fortlöpt men också låtit ungdomarna vara medskapande i agendan för våra träffar.

Det är bra för oss att se att det finns människor som vill göra det bättre för oss. Det gör mig glad.

Ungdom, augusti 2017

Via Sveriges Kommuner och Landsting har Förnyelselabbet fått med kommuner som varit intresserade av att genomföra utvecklingsprojekt med målgruppen. Initialt byggde vi upp användarresor, det vill säga kartläggning av händelser och aktiviteter som det ensamkommande barnet slussas igenom i de olika myndigheterna. Att skapa en övergripande förståelse från verksamhetsperspektivet blev grunden för hur vi senare kunde verifiera användarresan och vidare få de ensamkommande barnen och ungas perspektiv på hur upplevelsen hade varit i respektive steg. Med hjälp av en användarresa som metod kunde vi få syn på vilka aktörer som har kontakt med barnen, hur processer (hanterade av olika aktörer) hänger eller inte hänger ihop och påverkar varandra och hur det i sin tur påverkar barnen. Det är en effektiv metod för att skapa förståelse av nuläget och en helhetssyn av användarens upplevelse av processen.

Vi pratar mycket om samverkan. Vi ser att vi är många organisationer som har stuprörstrukturer och det här blir verkligen sektorsöverskridande samverkan.

Ayda Moayedzadeh, Svenska Kyrkan, oktober 2017

Bristande förståelse och känsla av sammanhang

Hur kan vi möjliggöra att information om asylprocessen och det svenska samhället blir mer förståeligt för ensamkommande barn och unga?

Ungdomarna vet inte vad de väntar på och vad som händer om de får asyl eller avslag. Det är som att de går och väntar på att blixten ska slå ner.

Boendepersonal, oktober 2016

I väntan på besked om asylprocessen uppstår många behov, tydligast märker vi att förståelsen och överblicken för hur asylprocessen går till är bristfällig – förståelse för vilka scenarier som är möjliga vid både beviljande och avslag. Den här utmaningen har samhörighet med den tredje utmaningen som i sin tur hanterar ansvar bland funktionerna runt barnet. När ingen har ett helhetsansvar för att säkerställa en förståelse och överblick i asylprocessens steg hos barnen, är risken stor att de far illa genom att ta stora och, för deras liv, betydelsefulla beslut på lösa grunder eller till och med felaktig information – i värsta fall tar beslut om att gå under jorden.

Det kom en prognos på nyheterna som sa att 80 000 asylsökande kommer få avslag inom det närmaste året. Rykten spreds på sociala medier och förvrängdes i flera led. Till slut blev ryktet att 80 000 afghaner kommer utvisas under året. Vilket ledde till att en kille tog sitt liv dagen därpå, precis innan sitt möte på Migrationsverket. Han var så rädd då han trodde att han skulle få besked om utvisning.

Omid Mahmoudi, ordförande
Ensamkommandes Riksförbund, februari 2017

Migrationsverket ringde mig och sa att en av mina klienter fått utvisningsbeslut. Jag var inte i Stockholm då utan bad dem vänta en dag med att informera honom tills jag kommit tillbaka och kunde vara med på mötet. Men det skedde något missförstånd så de gav honom beskedet ändå – utan vare sig mig eller offentligt biträde på plats. Jag har verkligen hört mig för, men sedan dess är han helt försvunnen.

God man, maj 2017

Barnet är separerat från sin familj och släkt och samtidigt som väntan på besked är barnet i ett nytt samhälle med nytt språk och nya normer att förhålla sig till. Det skapar tydliga behov av hjälp att orientera sig.

Det vore roligt om vi kunde ha någon lektion tillsammans med de svenska eleverna, typ idrott eller bild, men vi får inte det. Vi läser språk och de läser gymnasium.

Ungdom, december 2016

Jag bodde först hos en ensam man i Upplands Väsby. Han jobbade på nätterna och sov på dagarna. Jag satt inne hela dagarna för jag visste inte riktigt hur det såg ut utanför lägenheten. Jag kände mig väldigt ensam hos honom.

Ungdom, december 2016

Alla ensamkommande barn har olika bakgrund och många anländer med smartphones och kunskap om den teknologi som det svenska samhället är strukturerat med idag. Alla har dock inte samma bakgrundsförståelse, kunskap om att söka sig till information eller för den delen tilltro till information som ges från myndigheter.

Jag hade aldrig använt en dator innan jag kom till Sverige.

Ungdom, februari 2017

Jag använder inte google så mycket. Om det är något jag undrar över funderar jag på det själv eller frågar en kompis som jag litar på.

Ungdom, februari 2017

I mitt hemland kan myndigheter göra vad de vill med dig utan anledning. Jag var jätterädd första gången jag var på Migrationsverket. Jag trodde att polisen skulle komma och hämta mig och att jag skulle dö.

Ungdom, februari 2017

Åldersbedöming, åldersuppskrivning och att fylla 18 år innebär stor inverkan på vilket välfärdsstöd som de får tillgång till. Bristen på förberedelse om förändringar som sker från 17 till 18 år har orsakat stora och omskakande förändringar för många barns livssituation.

Jag förstår att jag behöver bevisa min ålder men det är jättesvårt att få tag på dokument som styrker min identitet. I Afghanistan samarbetar polisen med talibanerna, polisen pekar ut oliktänkande och sen letar talibanerna upp dig. Därför hade min familj bränt upp våra identitetshandlingar.

Ungdom, december 2016

När du fyller 18 år försvinner allt på ett ögonblick. Jag fick avslaget samtidigt som 18-årssamtalet på Migrationsverket. Det stod i kallelsebrevet att det skulle finnas tolk men det fanns det inte. Jag tror att de försökte väga upp detta genom att ha en handläggare som kom från Iran och kunde pratade persiska, men jag pratar dari så jag bad honom att ta det på svenska istället. Han sa “Du måste lämna Stockholm om två dagar”.

Ungdom, december 2017

 Idéer

Certifierad Informationsvärd

Idén möter behovet av att få ta del av uppdaterad information om asylprocessen från kvalitetssäkrade källor som ungdomarna litar på. För att göra det lättare att förstå asylprocessens olika steg är idén att informationen skulle kunna ges till nyanlända från personer med egen erfarenhet av att söka asyl i Sverige och som skulle kunna prata med den nyanlända på det gemensamma hemspråket.

Status: Saknar testmiljö

Efter Sammanhacket inleddes diskussioner för att testa idén tillsammans med en myndighet och en förening. På grund av oförutsedda omständigheter hade dock båda parter svårt att prioritera tid för testet under hösten och därför lades testet ner.

UNHCR Utmaningar

Mötesplats

Idén möter ensamkommande ungdomars behov av lättillgänglig och samlad information från olika aktörer. Samtidigt behöver de komma i sysselsättning och träffa ungdomar med annan bakgrund än den egna. Mötesplatsen är därför en samlingsplats för både aktiviteter och tillgång till information. Platsen bemannas av personal från kommun, ideella organisationer och lokala studieförbund.

Status: Testmiljö Västerås

Västerås mötesplats öppnade sin verksamhet för asylsökande ungdomar i oktober 2017. De har öppet två dagar i veckan för läxhjälp och föreläsningar med olika teman. Utvärdering och utveckling av mötesplatsen pågår.

UNHCR Utmaningar

Meet Sweden

Ensamkommande ungdomar som söker asyl i Sverige har ofta ett extra behov av struktur på grund av de många möten med myndigheter man måste gå igenom under asylprocessen. Den unge har själv ansvar för att hålla reda på viktig information från olika möten på myndigheter för att ta med till nästa myndighetsmöte, men viktig informationen tappas eller glöms ibland bort. Egentligen är det den gode mannen eller vårdnadshavaren som ska stödja ungdomen på möten, men eftersom möten ofta sker på dagtid har inte alltid god man möjlighet att vara med, så måste ungdomen även informera den gode mannen om vad som sagts på mötet. Appen Meet Sweden kan underlätta informationshanteringen för barn, gode män och vårdnadshavare.

Status: Testmiljö Sollentuna

Hittills har fem test med ungdomar genomförts. De ungdomar som varit i Sverige en längre tid såg inte någon större användning för appen, då de hade koll på möten/handläggare och språket. Men de som var helt nya såg en stor vinst med att använda appen. En målgruppsförfining har gjorts, från att gälla för alla ungdomar som kommit till Sverige utan vårdnadshavare, till att gälla de ungdomar som är helt nya i Sverige. Fler tester behövs för att verifiera den nya målgruppen för appen.

UNHCR Utmaningar

Bristande känsla av mening

Hur kan vi öka möjligheten för ensamkommande barn och unga att känna sig sedda och ha en meningsfull tillvaro under asylprocessen?

Det skriket när en av våra ungdomar fick reda på att han inte får ta hit sin familj, jag har aldrig hört något liknande. Vi visste inte vad vi skulle göra, till slut ringde vi hit en ambulans.

Boendepersonal, maj 2017

Många ensamkommande bär med sig trauma från krig och flykt eller över att ha lämnat sin familj. En del ungdomar lider av posttraumatisk stress och har ett destruktivt självskadebeteende. Ensamkommande barn och ungdomar kan också gå in i depression när de får positivt besked om uppehållstillstånd som följd av att kampen – oron och ovissheten är över, man borde vara lycklig men känner sig tom. För unga med tillfälligt uppehållstillstånd börjar ofta en ny kamp med att få permanent uppehållstillstånd för att därefter kunna ansöka om familjeåterförening.

När jag kom till Sverige hatade jag det först, jag saknade min familj och mitt land. Ibland när jag känner mig ensam brukar jag gå till en bänk en bit från boendet. Jag sitter där och gråter och allt känns värdelöst.

Ungdom, december 2016

Jag har svenska vänner, men de vill inte bli nära vänner, de visar bara respekt. Jag känner mig mer bekväm med kompisar från mitt hemland.

Ungdom, maj 2017

De ensamkommande barn och unga som Förnyelselabbet har träffat efterfrågar personer att umgås med som bryr sig på riktigt – relationer som skapar mening. Den långa väntan innan skolstart som vissa barn råkar ut för lämnar barnen utan meningsfull sysselsättning och kan orsaka psykisk ohälsa. Enligt Migrationsverkets (2018) riktlinjer bör asylsökande barn få börja i senast en månad efter ankomst till Sverige.

Jag väntade i åtta månader på att få börja skolan, innan dess satt jag mest inne. Ibland gick jag ut och tittade på människor, men jag kunde inte prata med någon.

Ungdom, februari 2017

Det är viktigt att få känna sig viktig för en annan person.

Ungdom, mars 2017

De vuxna som möter målgruppen har vittnat om en stark känsla av otillräcklighet över att inte kunna göra mer för ungdomarna, och en frustration över politiken som förs och som i längden påverkar deras ork i sin yrkesroll. Många vågar inte, har inte tid eller har till och med av sin organisation blivit ombedda att inte fråga vad som har hänt barnen innan de kom till Sverige, då det saknas intern kompetens för att hantera det som frågan riskerar att väcka till liv. Av rädsla för att göra ungdomarna ledsna undviks även diskussioner om framtiden och samtal om den oro och ångest som kan följa med ovissheten. Samtidigt har vi sett i våra möten att det är uppskattat, både från ungdomarna själva men också från deras boendepersonal, när det finns arenor för samtal kring deras egen situation. Många ungdomar har aldrig pratat, ens med sina kompisar på boendet, om till exempel första mötet på Migrationsverket.

Jag valde det här yrket för att få hjälpa andra människor. Men jag upplever att det rådande politiska läget har förvandlat mitt yrke till det motsatta. Jag tvingas fatta beslut som ligger långt ifrån mina egna värderingar och som bidrar till att ungdomar tar livet av sig.

Socialsekreterare, mars 2017

Vi ska inte ens fråga var de kommer ifrån, vi respekterar dem så mycket att vi gör dem osynliga.

Lärare på högstadiet

Jag vet att de vuxna får betalt för att lyssna. De bryr sig inte på riktigt..

Ungdom, januari 2017

UNHCR Utmaningar

Idéer

Norm- och värderingslabbet

Idén utgår från upplevelsen att vara ny i Sverige, vilket för flera ensamkommande ungdomar har inneburit att de blir betraktade utifrån fördomar som ungdomarna själva inte känner igen sig i och att egna traditioner och värderingar sätts på prov. Norm- och värderingslabbet är en serie workshop-tillfällen som utförs i skolmiljö med fokus på situationer och funderingar som identifieras av de deltagande ungdomarna.

Status: Testmiljö Mölndal

Idén hämtades hem från Sammanhacket i augusti av socialkontoret i Mölndal. Under hösten 2017 formades arbetsgruppen som idag består av en socialsekreterare och en integrationssamordnare från socialtjänsten i Mölndal samt två lärare på det lokala språkintroduktionsprogrammet på Krokslättsgymnasiet. Under våren 2018 testas och formas idén tillsammans med en pilotgrupp med åtta ungdomar under fem tillfällen. Målet är att komma fram till ett metodmaterial som kan spridas till andra skolor med samma behov. Arbetsgruppens utmaning under hösten har varit att hitta tid att avsätta för utvecklingsarbetet.

Det som hände i gruppen var att man kunde lyssna på varandras berättelser och utifrån andras erfarenhet lära sig att hantera sin egen situation. Vi ser fram emot nästa omgång.

Lärare efter första workshoppen, februari 2018

Det är viktigt att få prata om sånt här, vi gör det alldeles för sällan.

Ungdom efter första workshoppen, februari 2018

De ensamkommande barn och unga som Förnyelselabbet har träffat efterfrågar personer att umgås med som bryr sig på riktigt – relationer som skapar mening. Den långa väntan innan skolstart som vissa barn råkar ut för lämnar barnen utan meningsfull sysselsättning och kan orsaka psykisk ohälsa. Enligt Migrationsverkets (2018) riktlinjer bör asylsökande barn få börja i senast en månad efter ankomst till Sverige.

Jag väntade i åtta månader på att få börja skolan, innan dess satt jag mest inne. Ibland gick jag ut och tittade på människor, men jag kunde inte prata med någon.

Ungdom, februari 2017

Det är viktigt att få känna sig viktig för en annan person.

Ungdom, mars 2017

De vuxna som möter målgruppen har vittnat om en stark känsla av otillräcklighet över att inte kunna göra mer för ungdomarna, och en frustration över politiken som förs och som i längden påverkar deras ork i sin yrkesroll. Många vågar inte, har inte tid eller har till och med av sin organisation blivit ombedda att inte fråga vad som har hänt barnen innan de kom till Sverige, då det saknas intern kompetens för att hantera det som frågan riskerar att väcka till liv. Av rädsla för att göra ungdomarna ledsna undviks även diskussioner om framtiden och samtal om den oro och ångest som kan följa med ovissheten. Samtidigt har vi sett i våra möten att det är uppskattat, både från ungdomarna själva men också från deras boendepersonal, när det finns arenor för samtal kring deras egen situation. Många ungdomar har aldrig pratat, ens med sina kompisar på boendet, om till exempel första mötet på Migrationsverket.

UNHCR Utmaningar

FRII 29

Idén möter behovet att bearbeta trauma. En studie från Uppsala universitet visar att närmare 80% av Sveriges ensamkommande ungdomar ligger över gränsen för vad som anses vara positiv screening för PTSD. Appen FRII skapar förståelse för ens eget mående genom att utbilda målgruppen om trauma och vilka symptom en traumatisk upplevelse kan orsaka. Den förser användaren med övningar och verktyg att hantera saker och situationer som triggar igång traumatiska minnen. Appen är tänkt som ett digitalt stöd till en utbildning i psykoedukation som ges av Bris, Uppdrag Psykisk Hälsa på SKL och Uppsala universitet.

Status: Saknar testmiljö

På Hack för integration i Almedalen samlades forskare och projektledare från Uppsala Universitet och en representant från BRIS som tillsammans med labbet och Reach for change utvecklade en klickbar digital prototyp. Planen inför hösten var att hitta en/flera grupper som gått utbildningen i psykoedukation som skulle kunna testa appen parallellt med utbildningsträffarna. På grund av bristande resurser från flera håll fick dock denna plan läggas ner.

Respect

Elever i språkintroduktionsklass säger att de har svårt träffa elever i andra klasser. Lärare i vanliga klasser säger att det är svårt att lära känna och få med sig elever i språkintroduktionsklass. Det är i språkintroduktionsklasserna som de nyanlända eleverna har sin trygghet, samtidigt som dessa klasser ofta har sina lokaler i en annan del av skolan. Respect är en övning för klassrummet, där eleverna får diskutera och formulera positiva, framåtsyftande och individuella mål. Detta kan leda vidare till att individen får hjälp med att hitta förebilder, eller mentorer, i sin närhet. Samtidigt blir det lättare att identifiera de personer i klassen som har liknande intressen, vilket främjar integrationen.

Status: Saknar testmiljö

Projektet har haft flertalet intressenter för fortsatt utveckling och test, men har i nuläget inga testmiljöer. Samtidigt kan idén betraktas som ett synliggörande av skolans indelning och segregering och på så sätt vara ett resultat att använda i diskussion för omstrukturering – om lösningar som sådana behövs, vad är det då egentligen som är det strukturella problemet?

UNHCR Utmaningar

Bristande nätverk

Hur kan vi öka kunskapen om varandras uppdrag runt det ensamkommande barnet samt öka kommunikationen mellan funktionerna?

En grundläggande problematik för de ensamkommande ungdomarna är att ingen enskild myndighet har ett helhetsansvar. Det är många aktörer som har olika uppdrag och det saknas samsyn, styrning och ledning. De vuxna (god man, kontaktperson, vårdnadshavare, boendepersonal/familjehem, skola, socialtjänst, sjukvård, psykiatri etc) som är närmast barnen vet inte alltid vad de andra vuxna har för funktion, regelverk eller uppdrag. De ensamkommande får då bristfällig hjälp med att guidas runt i sitt mikrosystem och kan hamna i svårlösliga situationer.

Jag har problem med mitt ben och skulle vilja träffa en läkare. Men mitt familjehem säger att gode mannen ska boka läkartiden och min gode man säger att det är familjehemmets ansvar. Så det har fastnat där.

Ungdom, februari 2017

Om jag behöver diskutera någon av ungdomarna med deras lärare tar jag cykeln till skolan och ställer mig i korridoren tills någon kommer. Det är helt omöjligt att få tag på dem på annat sätt.

Boendepersonal, maj 2017

De vuxna som möter målgruppen har vittnat om en stark känsla av otillräcklighet över att inte kunna göra mer för ungdomarna, och en frustration över politiken som förs och som i längden påverkar deras ork i sin yrkesroll. Många vågar inte, har inte tid eller har till och med av sin organisation blivit ombedda att inte fråga vad som har hänt barnen innan de kom till Sverige, då det saknas intern kompetens för att hantera det som frågan riskerar att väcka till liv. Av rädsla för att göra ungdomarna ledsna undviks även diskussioner om framtiden och samtal om den oro och ångest som kan följa med ovissheten. Samtidigt har vi sett i våra möten att det är uppskattat, både från ungdomarna själva men också från deras boendepersonal, när det finns arenor för samtal kring deras egen situation. Många ungdomar har aldrig pratat, ens med sina kompisar på boendet, om till exempel första mötet på Migrationsverket.

UNHCR Utmaningar

Aktörerna kan på grund av att de inte känner till varandras uppdrag inte heller beskriva asylprocessen i sin helhet för en ungdom som frågar, och ofta inte ens till fullo förstå sitt eget uppdrag med befogenheter och skyldigheter. Asyl- och etableringssystemets aktörer som helhet riskerar också ineffektivitet genom att olika professioner upplever att de behöver göra samma sak, ställer samma frågor eller gör olika typer av individuella handlingsplaner som sedan inte samordnas. Konsekvenserna av detta kan bli att ensamkommande missförstår eller inte har tillit till aktörerna i systemet och att de därför hellre lyssnar på rykten och agerar på dessa.

Hela tiden dyker det upp nya situationer som jag inte har en aning om hur jag ska lösa. Nu börjar jag bli rutinerad – jag vet vilket telefonnummer jag ska ringa och på vilken myndighet för att få svar. Men i början var det jättesvårt.

God man, december 2017

Vi behöver stärka de vuxna runt barnen så att de orkar stå kvar, även när det är ovisst eller vid jobbiga besked.

Marie Angsell, Bris, mars 2017

Jag vet att de vuxna får betalt för att lyssna. De bryr sig inte på riktigt..

Ungdom, januari 2017

Utöver det nätverk som byggs upp runt barnet för att det ska kunna komma igenom asylprocessen behöver barnet också hitta vägar in för att bygga upp sitt sociala nätverk.

I Sverige är du ingenting utan kontakter. Man måste ha ett nätverk för att få jobb och komma in i samhället.

Ayda Moayedzadeh, Svenska Kyrkan, december 2016

UNHCR Utmaningar

Idéer

God man 2.0

Problemen som identifierats är en otydlig roll av God man – både för de ensamkommande barnen, gode männen själva och för aktörerna runt de ensamkommande barnen. Vissa ser uppdraget som rent juridiskt, medan andra beskriver det som att vara en ställföreträdande förälder. Detta skapar en osäkerhet i systemet och drabbar barnen. Det behövs en nationell översyn av hur uppdraget som god man ska vara utformat, men idéerna som Förnyelselabbet har testat är snarare ett utforskande om rollbeskrivning för god man.

UNHCR Utmaningar

Status: Testmiljöer i Nacka och Oxelösund

I Nacka finns ett mentorsskapsprogram mellan nya och erfarna gode män som håller på att vidareutvecklas av en handläggare från överförmyndarnämnden tillsammans med tre gode män. Förnyelselabbet har under hösten processlett en workshop med gode män och ungdomar där idén om en checklista föddes som förtydligar den gode mannens och andra vuxna funktioners uppdrag för ungdomen. Checklistan tas fram och testas under våren 2018 tillsammans med Förnyelselabbet.

Jag hade ingen aning om vad en god man är första gången jag träffade min gode man.

Ungdom, oktober 2017

I Oxelösund sattes en arbetsgrupp ihop med målet att förbättra kommunikationen mellan skola och god man. Här blev det snabbt tydligt att även HVB-hemmen måste vara med, så projektet undersöker om det är möjligt att testa ett koncept med återkommande möten där skolan är sammankallade tillsammans med HVB-hem i Nyköping.
Testerna inom God man 2.0 har varit på en annan nivå än vad intentionerna var. Förnyelselabbets förslag att testa alternativ till god mans-rollen på en system- och organisationsnivå kvarstår. 

SIP – Samordnad Individuell Plan

SIP, samordnad individuell plan, är ett verktyg i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen som används för individer med behov av en samordnad planering av insatser från kommun och landsting – detta för att säkerställa att individens alla behov tillgodoses. Förnyelselabbets ansats är att testa metoden för målgruppen ensamkommande barn och unga, då de omges av en rad vuxna som ofta saknar kontakt med varandra och därmed även saknar en gemensam målbild för hur de bäst stöttar ungdomen.

Status: Testmiljöer i Hässelby/Vällingby och på Gotland

I Hässelby/Vällingby har socialtjänsten sedan augusti 2017 tillsatt en SIP-samordnare vars uppdrag är att upprätta SIP för ensamkommande som har särskilt behov av samordning, hjälp och stöd samt att utbilda kollegor. Hittills, från september 2017 fram till mars 2018, har 21 ungdomar fått en plan. Något som under det första halvåret har visat sig svårt är att få alla berörda funktioner till mötena, framförallt från jourhem och ungdomspsykiatrin. En utmaning under hösten har också varit att förstå hur ungdomarna upplever sitt deltagande i SIP. Labbet har hittills genomfört en workshop med tre ungdomar som har fått en SIP i Hässelby/Vällingby där det kom fram att ungdomarna själva inte alltid känner sig delaktiga i de beslut som fattas under mötena samt att förståelsen för vad SIP är och varför det görs är låg. Projektet pågår fram till augusti 2018 och följs av en utvärdering.

De vuxna i rummet bestämmer. De kommer bra överens när vi ses tillsammans, men sen gör de olika saker ändå när vi inte är på mötet längre.

Ungdom, november 2017

Gotlands arbetsgrupp består av en samordnare från ett kommunalt stödboende, en socialsekreterare samt personal från fritidsgård, polis och landstinget. Ansatsen har varit att skapa SIP för ensamkommande ungdomar med särskilda behov. Under hösten 2017 genomfördes en SIP för en ungdom. I det andra ärendet dök ungdomen inte upp på det första planeringsmötet. Arbetsgruppen har upplevt det svårt att prioritera SIP-arbetet då det under hösten kontinuerligt har dykt upp ett flertal nödsituationer som har krävt akut åtgärd. Då intresse för metoden fortfarande finns har man tittat på möjligheten att liksom Hässelby/Vällingby tillsätta en särskild samordningstjänst.

En kompis som blev åldersuppskriven blev av med boende, god man, socialsekreterare, allt. De sa att han skulle skickas till Migrationsverkets anläggning i norra Sverige. Men han vill inte bo där, han har ju sina vänner här. Nu står han skriven på en fejkad adress och lever som hemlös. Han sover på bussar och offentliga toaletter. Han har slutat gå i skolan eftersom han var rädd att folk skulle reagera på att han luktar illa. Jag får inte ha honom hos mig på grund av mitt boendes policy.

Ungdom, mars 2017

UNHCR Utmaningar