Labbet genomfördes i Malmö och gjordes tillsammans med en arbetsgrupp beståendes av deltagare från Malmö stad, Röda Korset Malmö, Rädda Barnen, Sensus studieförbund och Skåne Stadsmission. Ensamkommandes Förbund och Hyllie Park folkhögskola var också viktiga parter som hjälpte oss i insiktsarbetet och att komma i kontakt med målgruppen. Vi intervjuade totalt 13 barn och ungdomar mellan 5-25 år och ett motsvarande antal föräldrar. Bland barnen och ungdomarna var fem ensamkommande. Därtill pratade vi även med omgivande aktörer från systemet som möter målgruppen, från bland annat civilsamhällesorganisationer, socialtjänst och forskning.

Utforskningens fokus var att kartlägga ungdomar och familjers resa genom olika boendeformer, att förstå vilka upplevelser de hade haft runt de olika boendena och vilka problem ambuleringen i sig medfört.

Om begreppet hemlöshet och osäkra boendesituationer

När man talar om hemlöshet är det lätt att föreställa sig att det handlar om personer som sover utomhus eller på härbärgen, men denna grupp utgör endast en liten del av den totala hemlösheten och det gäller i synnerhet gruppen hemlösa barn. Vår målgrupp skulle kunna beskrivas som individer i strukturell hemlöshet, men på grund av de suddiga konturerna kring begreppet har vi valt att beskriva vår målgrupp som barn, unga och familjer i osäkra boendesituationer. Med en osäker boendesituation menar vi i stort sett allt som inte är en långsiktig och trygg bostad. Det kan handla om att bo på svartkontrakt, att sova på allmän plats, att vara placerad i akutboende, att hyra i andrahand under en tillfällig tidsperiod eller att bo i extrem trångboddhet.

Insikter 

Nu hyr vi i andrahand och har bott här i ungefär ett år. Vi har bara råd att köpa en möbel i månaden. Jag vet inte vad jag ska göra med allt när vi ska flytta. Vi får bo här i en månad till, då får jag börja om igen. Min sexåriga dotter frågade mig förra veckan varför jag köper nytt bord, det ska ju ändå slängas nästa gång vi flyttar.

Förälder

Att byta boende behövde inte nödvändigtvis betyda något negativt då familjer ibland blivit placerade på ställen som de ville lämna. Omständigheterna runt situationen beskrevs däremot som påfrestande av både barn och föräldrar. Till exempel risken det innebar som inneboende med svartkontrakt att när som helst kunna bli utkastad, eller att helt plötsligt få ett telefonsamtal från socialtjänsten som meddelade att man måste flytta inom några dagar.

Soc ringde och sa att vi hade 15 dagar på oss att hitta eget boende. Vi visste inte vad vi skulle göra. Allt var stressigt, det var nära att jag blev galen för allt var jättesvårt. Jag har många småsyskon. Om det bara var jag hade jag kunnat sova hos en kompis men när det handlar om en familj blir det jättesvårt.

Ungdom, 19 år

En del av barnen och ungdomarna uppfattade inte själva flyttandet i sig som ett problem utan det tycktes nästan ha blivit ett invant mönster i deras liv. Vad som däremot uppfattades som direkt hotfullt var att behöva byta skola då det tog lång tid att få kompisar. Det fanns flera negativa erfarenheter kring avsked till kompisar som hade uteblivit på grund av korta verkställighetstider vid flyttar. En elvaårig flicka beskrev att ”det kom ett brev där det stod att vi måste flytta. Nästa dag flyttade vi till en stad flera mil bort. Jag hann inte säga hejdå till någon”.

Jag trivs jättebra i skolan, jag har fått två bästisar. Det gör inget om vi behöver flytta igen men jag vill inte byta skola. Det tar lång tid att få kompisar.

Barn, 11 år

Utforskningen visar att samhället inte är anpassat efter barn i en osäker boendesituation. I ett fungerande system är hem, skola och fritid tre viktiga skyddsnät runt ett barn som tillsammans utgör en helhet och i bästa fall samverkar sinsemellan. Varje miljö består av stabiliserande faktorer som till exempel kan vara vuxenkontakt, vänskapsrelationer, möjlighet till utbildning och utveckling, fysisk aktivering, privatliv och nöje. Men om barnet befinner sig i en ambulerande boendesituation riskerar de stabiliserande faktorerna att ryckas upp, inte bara kring boendet utan även för skola och fritid. Trångboddhet påverkar dessutom möjligheten till privatliv, sömn och koncentrationsförmåga vid läxarbete negativt.

Med utforskningen vill vi belysa det faktum att en osäker boendesituation, eller de negativa konsekvenser den medför för barn, inte upphör per automatik när en familj lyckas ordna ett eget boende då dessa boenden kan vara kortsiktiga, trångbodda och olämpliga för barn. Hemlöshet bör ses som en process snarare än en statisk position. Under denna icke-linjära process kan individen befinna sig i flera olika boendelösningar utan att komma någonstans närmare ett eget hem.

Vad händer nu?

Ambitionen med labbet var att utforska hur den osäkra boendesituationen påverkar den övriga tillvaron för individer i målgruppen och en modell har tagits fram för att visa hur boendesituationen påverkar både fritid och skolgång. Ett medskick som vi dock önskar att belysa med utforskningens resultat är att det finns många saker som både kommuner och civilsamhället kan göra för att underlätta vardagen för familjer i målgruppen, som ligger utanför att lösa själva bostadsbristen. Rädda Barnen och socialtjänsten i Malmö stad har under hösten inlett en dialog om hur insikterna från labbet kan tas vidare.

En mer fullständig sammanfattning av labbets resultat kommer att finnas tillgänglig att ladda ner här snart, till dess ber vi er att höra av er till oss om ni vill veta mer.

Läs mer om våra labb