Ett av de projekt som vi bistår Samhällskontraktet med är utmaningen kring UVAS, unga som varken studerar eller arbetar.
Det finns ca. 130 000 individer i denna grupp totalt i Sverige mellan 18-29. Bara i Västerås och Eskilstuna där Samhällskontraktet arbetar finns ca 1000 individer i varje kommun. Under onsdagen samlades ett sjuttiotal aktörer från de båda kommunerna med ansvar för målgruppen och utmaningen.
De fick en föreläsning från MUCF om utmaningen nationellt och sedan från arbetsgruppen som arbetat med frågan lokalt. Netta, Jenny och Monica beskrev situationen från såväl individerna (UVAS) perspektiv som aktörerna. En komplex bild växer fram som lätt kan kännas oöverstiglig att hantera. Ett nationellt dilemma men med mycket vilja här lokalt att vara med och förnya. Dagen var designad på det sättet att aktörerna hade mycket tid för reflektion, nätverka och gemensam analys av situationen. Allt för att levandegöra dagens budskap om att det relationella arbetet, det systemiska perspektivet är vägen framåt när vi hanterar komplexa samhällsutmaningar av detta slag.
Pia Mcaleenan inspirerade med en föreläsning om vikten av att se systemet för att kunna påverka det. Hur kan vi förnimma att vi finns här för varandra, skapa en gemensam riktning och testa småskaligt i sk mikrohandlingar för att komma dit? Hur möjliggör vi seendet i systemet vi själva ingår i, med kollegor från samma förvaltning, andra förvaltningar och aktörer med vilka vi behöver samverka. Hur bär vi sedan med oss denna kunskap och vilja in i möten med målgruppen. Vad finns idag för möjligheter för dessa unga att se sisg själva som viktiga delar av de system de ingår i, på vilket sätt blir de sedda och ser andra, och kan det i sig vara en motiverande faktor för att bättre hantera denna utmaning?
Under samtalen under dagen delade deltagarna många berättelser och erfarenheter med varandra. En som särskilt letade sig in i oss, var den om fritidsledaren som tagit med ett gäng unga tjejer på en tur till Ikea. De gick runt, åt en lunch och på vägen hem var det en av tjejerna som uttryckte att detta varit en av bästa stunderna i hennes liv. Fritidsledaren berättade att han blivit överväldigad, han såg det som en enkel utflykt, men närvaron, samvaron och att vara del av ett sammanhang skapade en så fin känsla hos deltagarna och han uttryckte att vi nog borde jobba mer med dessa kvaliteter.
Förnyelselabbets arbete har under åren utforskat det relationella såväl i system på lokal och nationell nivå och har nu som ambition att så ofta som möjligt knyta samman olika lager i såväl de organisationer vi arbetar med som lager i policy och governance strukturer.
Ett post -mortem-varför det?
Deltagarna fick sedan fördjupa sig i ett par berättelser från målgruppen. Hur hade livet tett sig, vad hände och hur påverkade det deras val? Koncentrationen var hög när deltagarna lyssnade på de inspelade berättelserna och en och annan tår föll. Netta guidade sedan deltagarna in i vad vi kallar en post mortem konferens. Många yrkes grupper reflekterar tillsammans i vardagen och efter allvarliga händelser. Vi ville möjliggöra för deltagarna att börja se UVAS problematiken som en nationell händelse, en pågående katastrof och att utifrån de tre berättelserna försöka fundera först över viktiga punkter och vad olika aktörer skulle kunna ha gjort mer eller mindre av i de viktiga ögonblicken.
Förnyelselabbets metodik går ut på att skapa möjlighet för deltagare att individuellt och kollektivt skapa mening för att på så sätt klokare och modigare våga ta tag i de utmaningar man har och förnya dem. Denna övning med ett post mortem var designad som ett sätt att skapa samtal om systemets inneboende logik, effekter och vad som skulle behöva prövas i liten skala för att komma vidare till ett mer önskat tillstånd. Andra yrkesgrupper har nämligen ett annat sätt att lära sig från sina misslyckade försök. Läkarkåren sätter sig inte bara tillsammans inför varje pass och pratar ihop sig över sin rond utan i vissa särskilda fall då patienten inte kan räddas då genomför man ibland ett sk post-mortem eller en sk efterhandsundersökning.
Vår poäng med att genomföra denna var att deltagarna skulle få en chans att applicera sin kunskap på tre nya personer och se vad som skulle kunna gjorts bättre. Vi hoppas att diskussionerna och den reflekterande praktiken leder till att de kommer hem stärkta till sin egen vardagspraktik och gemensamt kan göra vissa justeringar direkt för att minska riskerna att så många unga hamnar i detta utanförskap.
Dagen avslutades med att deltagarna fick dela några av sina insikter och en ny post mortem konferens utlovades till hösten igen.