För att försöka synliggöra friktionen mellan barnens drivkraft och institutionernas signaler har vi samlat berättelser från våra olika labb och som tillsammans kan ge en uppfattning om den hinderbana som barnen rör sig i för att närma sig det svenska samhället.

Det viktigaste är att lära sig svenska så att man kan få kompisar.

Barn i alla åldrar

Den gemensamma drivkraften att vilja bli en del av samhället är det tydligaste mönster som trätt fram från de drygt 500 barn vi har mött i 8 olika labbprocesser. När barnen möter det svenska välfärdsystemet som hanterar integration och stöd till dem och deras familjer så möts de däremot ofta av signaler som berättar att de är en belastning för systemet och samhället, snarare än en framtida tillgång.

I takt med att flyktingenheten flyttades in i Socialtjänsten började man bete sig annorlunda och synen på nyanlända ändrades till att vara mer av en belastning än en tillgång.

Tjänsteperson

För att exemplifiera tankemodellens roll i sociala system kan vi titta på ett kort exempel från ett av våra labb om familjesamverkan. Många skolhuvudmän rapporterar om att det är svårt att samverka med föräldrar som har migrationserfarenheter. Skolpersonal berättar att de upplever att det är svårt att nå fram och känner sig ovissa om föräldern förstår vad skolan informerar om. När skolpersonal reflekterade runt sina interaktioner framträdde en syn på föräldrarna, en tankemodell, där man upplever att de inte bryr sig eller har tillräcklig kunskap om skolsystemet. Vad som också blev synligt är att skolans arbetssätt troligen är riktade till människor som har egen erfarenhet av skolan i Sverige. Efter att ha reflekterat över sina egna föreställningar och framför allt lyssnat på familjers berättelser, började skolpersonalen att experimentera med sina interaktioner och tog en mer lyssnande än informerande roll. Då förändrades interaktionens dynamik så till den grad att föräldern själv började prata och ta initiativ i dialogen med skolpersonalen. Rörelsen till tankemodellen om föräldern som bryr sig, öppnar upp för att utveckla och testa arbetssätt för hur samverkan kan ske i former som båda delta i. Tankemodeller spelar alltså en central roll för förändringsprocesser i sociala system.

Att få syn på en tankemodell, som den att människor betraktas som en belastning eller kostnad, hjälper oss att komma åt ett rådande normsystem som i sin tur kan ge oss nycklar till varför vissa händelser och interaktioner utspelar sig som de gör. Våra normer och värderingar använder vi för att bygga upp våra strukturer för hur vi organiserar och förhåller oss till varandra, inom såväl en familj som inom en verksamhet i samhället. Om det uppstår problem och människor blir klämda i de system vi har byggt upp så är alltså även de florerande tankemodellerna viktiga att försöka få syn på. I systemteori har tankemodellen en huvudroll för hur en förändring av tillexempel ett arbetssätt kan möjliggöras. Om tankemodellen är densamma riskerar vi att reproducera samma klämdhet.

I det här kapitlet vill vi återberätta några av de mönster vi har sett löpa genom alla labben och som visar på friktionen mellan barnens positiva strävan att bli en del av samhället och de mer negativa och ibland repressiva signaler de fångar upp från institutionerna som omger dem. Mönstren är synliggjorda tillsammans med barn och tjänstepersoner och det är viktigt att poängtera att bilden som tecknas fram inte gör anspråk på att täcka in all problematik och snårigheter som barnen och deras familjer upplever. Förnyelselabbet har fört samman berättelserna över labbgränserna för att kunna illustrera hur den övergripande tankemodellen, att vara en belastning snarare än en tillgång, visar sig i barnens och deras familjers liv. En tankemodell som vi tror är avgörande att på många och olika sätt bemöta inom och mellan förvaltningar för att barnen ska kunna skapa sig välmående liv i Sverige.

Vi har byggt kapitlet i fem teman som alla hänger ihop och påverkar varandra. Vi börjar i de osäkra boendesituationer som många barn befinner sig i och som destabiliserar deras skolgång, fritid och sociala liv. Därefter berör vi det omsorgsgivande barnet, som hjälper sin familj att klara vardagen med allt från enkla hushållssysslor till att administrera hela familjens myndighetskontakter och ekonomi, vilket till exempel många ensamkommande barn upplever i sin familjeåterförening. Det leder oss in på den bristande funktionella fasen, där språk och egen försörjning är avlägset och svårt att få i gång för många föräldrar. Inom integrationsforskningen är den funktionella fasen den första av två faser i processen att knyta an till ett land. Den bristande funktionella fasen kan påverka den nämnda problematiken som skolan upplever i familjesamverkan med föräldrar, som anses viktig för barnets utveckling i sin utbildning. Slutligen stannar vi kvar i skolan och tittar på exempel som visar hur barn upplever sig avskilda och fysiskt separerade från sina andra skolkamrater och bidrar till negativa självbilder.