Författare
Pia McAleenan
År
2026
Vi lever i en tid där ord som resiliens, totalförsvar och beredskap blivit en del av vårt vardagsspråk.
Ofta handlar samtalen om teknik, lagerhållning, cybersäkerhet eller ansvarsfördelning. Allt detta är avgörande men kanske finns det något lika viktigt? Jag börjar tänka att det vi pratar om som tillit och relationsbyggande borde ses på som något lika strategiskt och kapacitetsbyggande
För i en komplex värld kommer det alltid att finnas mellanrum. Mellan myndigheter, kommuner, forskning och praktik. Mellan offentlig sektor och näringsliv och mellan människor. Vi försöker ofta täppa till dessa mellanrum med nya strukturer, nya processer eller ny teknik. Men kanske är det viktigaste vi kan bygga något annat. En slags nära relationer och kitt mellan oss som utgör det här samhället. En slags relationell beredskap som utgörs av den där tilliten och nyfikenheten mellan oss. I mitt ideella engagemang som ordförande för en liten kulturförening blir detta en del av missionen. Att där just jag lever koppla mig samman med andra som lever sina liv just där och se vad vi kan göra stärkta tillsammans.
Den relationella beredskapen visar sig inte nödvändigtvis i organisationsscheman utan istället när någon vågar ringa en kollega i en annan organisation innan ett problem blivit akut. När olika professioner delar en tillräckligt gemensam förståelse för att kunna fatta beslut tillsammans. Då kan vi vara säkra på att tilliten redan finns där när väl krisen kommer.
Detta har också hjälpt mig sätta ord på det jag tror att Förnyelselabbet har arbetat med i snart tio år. Vi har kanske inte alltid använt de orden. Men när vi designar lärande gemenskaper, framtidslabb, konstnärliga upplevelser, måltider eller systemverkstäder handlar det ytterst om samma sak.
Vi bygger inte bara kunskap. Vi bygger relationell kapacitet. Vi skapar erfarenheter av att tänka tillsammans. Vi tränar människor i att röra sig över organisatoriska gränser. Vi bygger små broar långt innan någon behöver springa över dem. Kanske är det också så vi stärker samhällets resiliens. Inte bara genom robusta system. Utan genom robusta relationer.
Kanske är det också så vi kan se på beredskap. Inte bara att bygga beredskap för det vi vet kan hända. Relationell beredskap hjälper oss också att möta det vi ännu inte vet. Inte så mycket för att optimera dagens system utan mer för att öka vårt samhälles förmåga att tillsammans möta det ännu okända.