Närvaroprojektet – en systemlärande utvecklingsprocess

Mikrohandling

• Vad kan jag prova göra annorlunda? (små förändringar i interaktioner med intention)
• Reflektera över vad som hände och vilka upptäckter mikrohandlingen ledde till.

Ett exempel från Fagersta kommun

Förteckning träffar

Workshop 1: Att arbeta systemiskt

• Intro: systemsyn
• Påbörjat samtal om syfte
• Vad känner vi till om anledningar till frånvaro idag?

Gruppens minnen från föregående process med Hassan Sharif sammanfattas i följande lista:

• Vikten av relationsbyggande
• Öka förståelse för vad eleverna gör här – vad ska utbildningen leda till?
• Ordningsregler och förväntningar
• Samverka med föräldrar
• Familjesituation

Under passet reflekterar gruppen över:

• Vad känner vi till om eleverna som har hög frånvaro?
• Hur ser deras liv ut, ser vi några mönster?
• Vad skulle vi behöva veta mer om?

Samtalet kretsade framför allt om faktorer som särskiljer gruppen från de nationella programmen. Som till exempel skolbakgrund, migrationsstatus, fattigdom, språkliga barriärer och sociala kontaktytor.

Reflektionsträff: Inramning relationsbyggande processer

• Övergripande fråga: Vilka strukturer (som i rutiner, processer, normer och tankemodeller) lever skolmiljön och som påverkar förutsättningarna för goda relationer?
• Uppdrag: Hitta frågeställningar, samtal i mindre grupper och summering tillsammans

Samtalen ledde gruppen till en diskussion om förväntningar och om vad man tar för givet från olika perspektiv. En deltagare bejakade vikten av att tolka frånvaro som ett symptom på något och vidare vikten av att förstå elevens mål med utbildningen, vad förväntar man sig? I diskussionen ställde gruppen också frågor om villkoren som de och eleverna samt vårdnadshavare möts på. När eleven skrivs in skriver också eleven på de riktlinjer som skolan har, hur förstår eleven förväntningarna?

På träffen tas även skamkompassen upp som en modell för att undersöka undvikande beteenden (som frånvaro). Temat återkommer senare under processen.

I rummet tipsas om My dream now och skolkontrakt.

Workshop 2: Kontaktytor – vilka är villkoren vi möts på?

• Vilka kontaktytor har vi under ett skolår?
• Vilken kunskap har/behöver elever och föräldrar om skolan?

Gruppen reflekterar över vilken kunskap och erfarenhet som de upplever att vårdnadshavaren och eleven saknar om skolan (som för andra elever byggs upp naturligt under hela skolgången). Kontakten med föräldrarna upplevs aktuell och på det kommande föräldramötet, som testas efter 10 års uppehåll, vill flera prova att ställa frågor till föräldrar, och inte bara informera.

En deltagare har med inspiration från förra mötet, tagit fram ett förslag på skolkontrakt för test.

Reflektionsträff:

• Berättelser från intervjuer
• Berättelser från föräldramötet
• Diskussion om SFI-strukturen

I reflektioner om föräldramötet upptäckte gruppen att när kontakten mellan skola och föräldrar finns ökar närvaron, åtminstone i direkt anslutning till föräldramötet. Vad betyder det för hur vi bygger upp relationerna –vilka slags kontakter och kontaktytor kan vi behöva?

En första indikation från intervjuerna är att en viss osäkerhet bekräftas i att man inte alltid förstår hur skolresan ser ut, både från vårdnadshavare och elevers perspektiv. Gruppen diskuterade därför SFI som struktur då de upplever att framför allt elever utan skolbakgrund fastnar mellan kurs B-C. De undersökte fördelar och nackdelar med SFI och Bygga svenska och konstaterar att de skulle få större jämförbarhet, stöd i material och lättare skolövergångar i de bedömningsmaterial som Skolverket tillhandahåller i Bygga svenska. I samtalet synliggör de också att elever byter mentor och elevgrupp relativt ofta.

Workshop 3: Mönsteranalys

Gruppen utforskar intervjuerna

Berättelser från alla intervjuer sammanställdes i olika temaområden som till exempel Framtid, Motivation och Mentorns roll.

Förutom att undersöka vad berättelserna kan stå för gör gruppen ett första utkast på vad som skulle kunna formuleras till mer avgränsade uppdrag att fortsätta utveckla inom.

• Var är det möjligt att göra något?
• Vad skulle man kunna prova göra?

Gruppen avslutar i en diskussion om vad man har fått syn på. Bland annat belyser de att digital information eller digital anmälan av frånvaro är svårt av flera skäl dels; att det kräver ett svenskt person-nummer vilket inte alla familjer har ännu och dels; att det kräver en digital förmåga vilket inte alla familjer har ännu. Här börjar gruppen på allvar reflektera över vilka antaganden som ligger i hur processer och strukturer är formade idag.

Förteckning Uppdrag

Uppdrag

Här följer en förteckning över uppdragens rubriker och frågeställningar:

• Hur kan vi stötta eleven att nå sina drömmar?
• Hur kan vi involvera föräldern i elevens skolgång?
• Hur kan vi bidra till att öka förälderns förmåga att stötta eleven i sin skolgång?
• Hur kan vi öka förutsägbarheten för eleven i sin skolgång ?
  • Visualisera utbildningsresan som samtalsunderlag både för resan genom språkintro och vidare efter språkintro
• Hur kan vi öka elevens studieteknik?
• Hur kan vi öka studieron?
• Hur kan vi nyttja schemat bättre för att möta elevgruppens studieförutsättningar?
• Hur kan vi hjälpa elever som har många myndighetskontakter att klara skolan?
• Hur kan vi öka tryggheten [hos eleven] för hur frånvaro registreras och kommuniceras?
• Synliggöra sociala aktiviteter
• Hitta berättelser från tidigare elever
• Utveckla praktiksamarbeten och arbetsplatsbesök
• Hur kan vi öka kunskapen om Komvux (kopplat till utbredd negativ syn på Komuvx)

Uppdragstest

Afterschool & afterwork

Under hösten har arbetsgruppen återkommande reflekterat över deras relation till vårdnadshavaren och vilka förutsättningar de har att stötta eleven under sin skolgång. Arbetsgruppen har upplevt att det är en svår relation och att förväntningarna på varandra känns oklara.

Två av uppdragen fokuserade på att stärka relationen till vårdnadshavaren, varav det ena tog avstamp i en idé om en föräldragrupp som kom upp i intervjuer med vårdnadshavare. I en intervju särskilt upplevde vi att föräldrarna fann tröst i att prata med varandra på ett öppet och sårbart sätt och vi såg att man började ställa frågor och spegla varandras livssituation.

Uppdraget utvecklades vidare av en mentor och SVA-lärare, som tillsammans med Röda korset arrangerade en Afterschool, en träd för elever och föräldrar och andra aktörer.

Den 19 februari visades en första skiss på idén vilket förlöste en diskussion om genomförbarhet och frågor som berörde ansvar för en liknande uppgift. Diskussionen synliggjorde vikten av att testa idén för att se vilka värden den skapar – och därefter också undersöka hur den skulle kunna genomföras på lång sikt.

Till testträffen bjöd de även in representanter från Sollentuna kommun till exempel biblioteket, fritidsgårdar, kulturskolan och en fältare. Volontärer från Röda Korset bjöd på fika och stöttade i samtalen kring borden.

”Vi vuxna som var där hann också knyta lite närmare kontakt med varandra, vilket känns värdefullt. Förhoppningsvis kan det leda till ännu bättre samarbete framöver – något som verkligen gynnar våra ungdomar. Totalt deltog 8 elever och 3 vårdnadshavare. De som kom verkade nöjda, och det känns jätteroligt att en av mammorna nu troligtvis kommer att gå både en gratis simkurs och en matlagningskurs genom Röda Korset. Det gör verkligen att det känns meningsfullt.”

Förutom att träffen visar på direkta resultat att liknande träffar både kan möjliggöra för föräldrar att finna sammanhang och för stärkta relationer till kommun och skolpersonal visar den också att samarbetet inom kommunen kan bli hjälpt av liknande initiativ. Precis som när skolpersonal och vårdnadshavare upplever sig som ett nät runt eleven med synliga effekter på elevens närvaro, kanske upplevelsen av att vara ett nät av aktörer runt familjen kan förstärka hela familjens etablering i samhället?

Efter ett test är det viktigt att undersöka med deltagarna och de olika aktörerna vilka värden de upplevde. En sådan reflektion kan hjälpa utvecklingen att bli ännu mer precis och hitta en form som är hållbar över tid.

“I elevernas kursutvärdering står det att de inte bara har lärt sig svenska, utan också hur man klarar sig i samhället. Det känns så stort.”

Mentor och SVA-lärare

Samarbetet och relationen till Röda korset har fortsatt utvecklats med bland annat en seglingsaktivitet för eleverna som upplevdes mycket givande. Två av eleverna ville genast lära sig mer, och har med hjälp av Röda Korset och scouterna fått plats på en seglarskola. Tillsammans har de också startat en cykelkurs för de elever som inte kan cykla. Innan sommaren uttryckte också några elever att de var oroliga för att glömma svenskan under sommarlovet varpå Röda Korset erbjöd sig att köra vidare med språkcafé hela sommaren.

Utan att några analyser är gjorda inom projektet för hur skolresultat och närvaro har utvecklats för eleverna som har deltagit i aktiviteterna går det att skönja glädje och engagemang hos eleverna. I det fortsatta arbetet kan det vara intressant att undersöka hur närvaron och kunskap utvecklas med än större fokus på elevernas välmående – som en förutsättning för lärande.

Elevberättelser

Ett av testerna gick ut på att involvera tidigare elever som berättar om sin skolresa. Den tidigare eleven kom på lektionstid och nuvarande elever kunde också ställa frågor till eleven. Nedan följer ett exempel på berättelser:

Elevberättelse, en som lyckades i skolan:

Jag gick på Introduktionsprogrammet förra året och går nu på elprogrammet.Första tipset för att lyckas är att läsa böcker varje dag – minst 10 sidor, helst mer. Detta kommer att hjälpa dig att få ett bättre ordförråd och språkförståelse, vilket kommer att hjälpa dig med skrift och tal.

Jag rekommenderar er en jättebra bok som ni kan läsa och man kan också kolla serien på Netflix. Det är väldigt intressant serie med 5-6 avsnitt. Men jag rekommenderar att läsa boken först!

Försök att hitta fler vänner som redan har bott här länge och kan det svenska språket väldigt bra. Jag ger denna tips eftersom jag brukar alltid höra massa folk från introduktion klasserna som pratar sitt modersmål med varandra men försök att göra det mindre. ”Keep calm and speak Swedish!”

Reflektioner

Från processledningens perspektiv

Under sista träden speglades arbetet mot den handlingsplan som gruppen håller på att ta fram inför nästa läsår. Med stöd i elevberättelserna vill gruppen till exempel undersöka vad som händer om elever inte byter mentor när de byter kurs. Rektorn har även gjort ett utökat uppdrag för den nya studievägledaren som ska ombesörja för att öka förutsägbarheten i elevens skolgång. I gruppsamtalen märks det att deltagarna gör lite olika prioriteringar när det till exempel kommer till uppdraget om praktiksamarbeten. Ett sätt att komma vidare i en sådan prioritering kan vara att involvera eleverna och resonera tillsammans med dem hur de ser på praktik och vilket värde det skulle kunna ge dem. Här kan man resonera i flera steg, först mer övergripande om potentiella värden och sedan mer ur perspektiv för genomförande om det finns tecken på att det kan vara värdefullt att testa.

Att sammanfatta och beskriva rörelser i komplexitet kan vara svårt och förstås bara ge fragmentariska speglingar av vad som händer i ett system när aktörer utvecklar i sina interaktioner och handlingsmönster. Det vi brukar ta fasta på är att lyssna efter hur tongångar och frågor förändras över tid. När vi startade processen hörde vi gruppen uttrycka tankegångar liknande ”Vi har gjort allt, vad mer kan vi göra?”. Under processen hörde vi även frustration uttryckt i önskemål som ”Säg bara vad vi ska göra”.

Den här processen bygger på att gruppen själva bär på svaren genom att utforska sina handlingsutrymmen, handlingsmönster och de strukturer de verkar i. Det betyder inte att gruppen allena har möjlighet att utveckla alla förutsättningar som påverkar handlingsmönstren. Ett exempel på sådana mer strukturella förutsättningar som har belysts under processen är schematekniska förutsättningar som gäller för hela Gymnasieskolan Rudbeck, och som hos vissa i kollegiet upplevs begränsa deras förutsättningar att jobba med elevgruppens särskilda livssituation. Ett annat exempel som har diskuterats är att eleverna skrivs ut varje år för att skrivas in igen nästa termin och som kan påverka förutsägbarheten negativt i elevens skolresa.

Diskussionen om syftet med verksamheten har varit närvarande i arbetet och hittills formuleras det till: Välmående ungdomar som kommer in på gymnasiet, Komvux eller till ett arbete. Att bottna i syftet är avgörande för fortsätta och iterativt ställa frågor om de strukturer vi verkar i är hjälpsamma för att uppnå syftet.

På den här sidan om processen ser vi en grupp som i varierad utsträckning utvecklar sina interaktioner och handlingsmönster. Som processledning reflekterar vi över att vi tror att processen skulle ha mått bra av att vara mer utsträckt över tid (inte nödvändigtvis fler träffar) för att hinna med att både utveckla inom det egna men också det gemensamma handlingsutrymmet. Vi tror också att arbetet hade mått bra av att helt byta fysisk miljö ett par av gångerna som vi träffades. En deltagare har reflekterat över att samtalen ändrade karaktär och blev djupare när gruppen tog en promenad samtidigt.

Deltagarna har blivit inbjudna till att uttrycka sig fritt om processen, vi har hittills tagit del av en röst:

”Hela projektet är otroligt lärorikt för mig. Våra träffar inleds och genomförs på så många kreativa sätt. Jag får mycket inspiration av det, vilket ger mig nya idéer och energi. Alla samtal är otroligt värdefulla när vi har avsatt tid att arbeta gemensamt mot ett mål. Den här processen hjälper mig inte bara att utveckla min egen roll, utan också att utforska nya perspektiv och arbetsmetoder. Genom att ha närvaro som fokusområde får jag möjlighet att prova nya metoder och reflektera djupare över mitt eget förhållningssätt och roll. Det ger mig en chans att växa professionellt och införa nya metoder. Jag uppskattar verkligen hur närvaro-projektet inspirerar till kreativitet och utveckling –det är både roligt och givande att få utmana mig själv på det här sättet.” – Deltagare