Mellanrum som blir extra värdeskapande uppstår inte bara av sig själva.
De behöver designas.
De behöver värdskap.
De behöver omsorg.
Det blev tydligt för mig under veckan. Först mötte jag ordet RUM på en vägg i Visby.Sedan började vi våra egna dagar med konstverket ANDETAG – ett verk som andas tillsammans och påminner om att samhällsförändring inte börjar med svar, utan med en gemensam rytm.Några timmar senare satt havsbönder, forskare, tjänstepersoner, entreprenörer och designers runt samma bord i en lada på Gotland. Framtidens havsmat serverades inte som en rapport, utan som en måltid. Inte för att enMIDDAG löser samhällsutmaningar – utan därför att relationerna som byggs runt ett bord ibland gör det möjligt att lösa dem senare.
På Dagens Industris scen landade jag senare i en tanke som följt mig genom hela veckan:
“De organisationer som lyckas de kommande 25 åren kommer sannolikt inte vara de som bäst kan förutsäga framtiden. De kommer vara de som bäst kan lära tillsammans medan framtiden fortfarande håller på att formas.”
Jag tror att det gäller demokratier också. För demokrati byggs inte bara genom de beslut vi fattar. Den byggs också genom de relationer som gör besluten möjliga.
Jag har samlat mina reflektioner från Almedalen i ett mer ingående blogginlägg, där kan ni se några bilder från eventet.