Startsida » Case » Ett holistiskt mottagande

Ett holistiskt mottagande

2018 | UNHCR Tillsammans med ensamkommande barn och flertalet aktörer har vi fokuserat på asylprocessens två första veckor där vårt övergripande mål har varit att utforska och ta fram idéer på hur mottagandet kan förbättras.

År

2018

Team

Matilda Legeby, designer Förnyelselabbet Connie Tran Hedberg, projektledare UNHCR

Deltagare

Gränspolisen
Migrationsverket
Socialstyrelsen
Stockholms Stad sociala jour
Angereds kommun
Malmö stad
Sundbybergs kommun
Degerfors kommun
Salems kommun
Röda Korsets
vårdförmedling
Ensamkommandes Förbund Malmö och Stockholm
Skånes stadsmission
BRIS
Dörre
Friend
Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare
Barnens Asylrättscentrum
RFSU
TRIS (Tjejers rätt i samhället)
Barnahus
Länsstyrelsen Stockholm
Gode män
VolontärerFamiljehem
Överförmyndaren
Sundbybergs kommun
Barnombudsmannen
Svenska Kyrkan/Goda Grannar
Hässelby/Vällingby Stadsdelsförvaltning
Samarbetspartner
Pond/PwC Experience center

När ett ensamkommande flyktingbarn kommer till Sverige är det ofta efter en väldigt svår resa. Trötta och mentalt oförberedda tar de klivet in i asylprocessen utan att känna till sina rättigheter. Det är också här, tidigt i processen, som många möten med olika aktörer sker och beslut fattas, ofta livsavgörande sådana. När barnet inte får stå i centrum i sin egen process skapas det brister i asylprocessen. Ihop med UNHCR har vi skapat ett labb – Child Protection Innovation Lab – där vi har gjort tvärtom: vi har utgått ifrån barnets perspektiv.

Tillsammans med ensamkommande barn och yrkesverksamma har vi fokuserat på asylprocessens två första veckor där vårt övergripande mål har varit att tillsammans utforska och ta fram idéer på hur mottagandet kan förbättras. Child Protection Innovation Lab har bjudit in till tre sektorsövergripande workshoppar där Förnyelselabbet guidat deltagarna – de ensamkommande barnen och trettiotalet aktörer genom en designprocess.

Bakgrund

Förnyelselabbets tidigare projekt En syl i vädret utforskade vi ensamkommande barn och ungas upplevelse av att komma till Sverige. Upplevelsen av en fragmenterad asyl- och etableringsprocess blev tydlig och en av rekommendationerna från projektet var att ta ett nytt och mer holistiskt grepp på asylprocessen. Aktörerna runt barnen behöver ta hänsyn till barnets resa genom systemet och jobba tillsammans över organisations gränser för att möta deras behov bättre.

UNCHR var en av deltagarna i En syl i vädret och ville därefter fortsätta utforska det initiala mottagandet av ensamkommande barn. Samarbetet är baserat på den plötsliga situationen 2015 när det kom många ensamkommande barn till Europa.

I denna ansträngda situation blev bristerna med dagens system tydligare. I Sveriges fall finns evidens på att samma problem som vi såg 2015 även fanns tidigare, det visar på att det är strukturella problem och tolkning av lagstiftning som orsakar fragmenterade asylprocesser och som gör att vi lämnar barn utan skydd.

I Sverige är vi överens om att barn har rätt till skydd och att det är viktigt, men när vi sedan ska skydda barnen så uppstår problem. Det är inte en självklarhet hurman ska skydda dem.

Utforska – Förstå upplevelser

En första nulägesbeskrivning från aktuella rapporter gjord av UNHCR och de tidigare erfarenheterna från Förnyelselabbet låg till grund för den initiala frågeställningen:

  • Hur kan vi stärka skyddet av ensamkommande barn i mottagandeprocessen?
  • Hur kan vi skapa en holistisk och barnvänlig mottagandeprocess?

Vi träffade barn som har direkt upplevelse av att komma till Sverige i mindre grupper. Frågeställningarna var öppna och fokuserade på hur de upplever situationen och bemötandet av systemet.

Här har vår utforskning varit uppdelad mellan aktörerna och barnen eftersom det kan vara svårt att prata om problem med någon som man upplever har orsakat situationen, eller för den delen med någon som man upplever att man orsakar problem för.

Utforskningen tillsammans med barnen gjordes i mindre fokusgrupper, vi har mest använt oss av semistrukturerade intervjuer där barnens erfarenheter har styrt samtalet. Vi träffade barnen genom olika frivilliga organisationer t.ex Ensamkommandes Förbund, TRIS – tjejers rätt i samhället, och via familjehem träffade vi barn, så unga som 11 år, som befinner sig utanför systemet.

 

Dom frågade många svåra frågor, men det enda jag kunde tänka på var “var ska jag sova i natt? Finns det mat där?”

Ensamkommande pojke, 16 år, som beskriver sitt första möte med Migrationsverket.

Du har stora bröst, du skulle lätt kunna vara en vuxen.

En advokats ord till sin klient, en flicka som kom till Sverige 2014, då 15 år gammal, när han skulle hjälpa henne i sin åldersbedömning.

Min gode man var inte ens närvarande under min utredning för åldersbedömning.

Pojke som kom själv till Sverige, 15 år gammal.

Det kan ta upp till en timme att gå på toaletten om du har blivit könsstympad. Det är ofta inte känt hos lärare vilka kan räkna det som att du skolkar om du behöver gå på toaletten.

Volontärarbetare på TRIS, Tjejers rätt i samhället.

Utforskningen av problem tillsammans med aktörerna har gjorts i workshopformat med cirka 60 aktörer på plats. Att göra utforskningen tillsammans gör att aktörerna får insikter i hur andra med samma målgrupp arbetar och vilka svårigheter de upplever från sina perspektiv. Målet är att man tillsammans i systemet runt målgruppen kan förhandla om och skapa en gemensam problembild, baserat på kunskap om hur målgruppen upplever sin situation.

Under första workshopen utforskade vi problembilder baserat på deras kunskap och position i systemet. Barnen var inte i rummet. För att göra situationen för barnen tydligare och mer kännbar för deltagarna användes citat från barnen tillsammans med gestaltningar skapade av Förnyelselabbet. Deltagarna har beskrivit att de uppskattade berättelserna och barnens upplevelse kunde inkluderas lättare.

UNHCR Utmaningar

Fokusera – Definiera utvecklingsområden

 Vi började labbet med att ställa oss breda frågor:

  • Hur kan vi stärka skyddet av ensamkommande barn i mottagandeprocessen?
  • Hur kan vi skapa en holistisk och barnvänlig mottagandeprocess?

När vi träffade barnen som har erfarenhet av mottagandet i Sverige, samt de viktiga vuxna runtomkring dem så insåg vi att vår frågeställning behöver vara på en mer emotionell nivå för att aktörerna ska kunna förstå vikten av att skydda dem.

Barnen behöver känna sig trygga. Vi vet att vi gör ett mycket bättre jobb om vi fattar bra beslut. Bra beslut kräver att vi har information om barnets situation som sträcker sig längre än bara skyddsbehov.

För att få information behöver vi prata med barnet. När vi pratar med barnet behöver vi bygga upp tillit. För att barnet ska våga bygga upp tillit, så behöver vi ge barnet förutsättningar att känna sig trygg.

I samråd med styrgruppen formulerade vi fyra utvecklingsområden som som reflekterar deras basbehov – att känna sig trygg:

  • Hur kan vi se till att barnet säkert återhämtar sig under de första dagarna?
  • Hur kan vi hjälpa barnet att få en förståelse för mottagningsprocessen?
  • Hur kan vi se till att barnet stöds under de första viktiga mötena med myndigheter?
  • Hur kan vi i den första mottagningen förhindra att barnet hamna i ett skuggsamhälle?

 

Testa – Fungerar scenariot som det är tänkt?

Efter idéworkshopen analyserades och förfinades scenariot Barnlanda med hjälp av styrgruppen. De komponenter som ingår i konceptet är:

  • En trygg vuxen
  • En plats att landa på
  • Ett Barnahus
  • En bra och begriplig överföring av ett barn från ankomstkommun till mottagandekommun.

Bland deltagarna i projektet hade Sundbyberg möjlighet att utveckla och testa trygg vuxen och en plats att landa på. Barnahus förfinades i samråd med bland annat Gränspolisen, Migrationsverket och Stockholms barnahus under en större workshop. Tillsammans med Stockholms socialjour utvecklades samtalsstöd i överföring av barn till mottagandekommun. Här möttes vi i mindre möten lokalt hos varje grupp för att konkretisera idéerna och prototyperna ytterligare så att de blev möjliga att testa i de olika verksamheterna.

I samarbete med Goda Grannar, Föreningen för Ensamkommande Barn i Stockholm, testade Sundbybergs kommun denna lösning. Den trygga zonen handlade om att ge en trygg plats där barnet kunde stödjas av en viktig vuxen samtidigt som man gjorde något välbekant och roligt. Genom testning och inlärning omformulerades trygga zonen till konceptet viktig vuxen när det var klart att de nyanlända barnen ville ha stöd från en person utan att nödvändigtvis göra något.

Testningen syftade till att lära sig mer om vilken typ av information och stöd barnen begär i den första mottagningen, vilket kan hjälpa till att identifiera vem som ska ge stöd och information till nyanlända barn.

Testresultaten visar att de föredrar att stödjas av en person i nära ålder, som har egna erfarenheter av flykt, som är kunniga om regler och förfaranden i Sverige och som talar ett deras språk. Den information de vill ha är att förstå vad som händer idag och vad som händer nästa, inte nödvändigtvis om asylregler så snart efter ankomsten.

Stockholms kommun upplever att många barn återvänder från den nya kommunen. Som direkta konsekvenser upplever barnen svårigheter i att få sina rättigheter tillgodosedda, t.ex. gå till skolan och få en vårdnadshavare.

Stockholms kommun har därför arbetat för att bygga vidare på ett trepartssamtal mellan kommunerna och barnet. Genom att informera barnet om vad flytten betyder och vad som väntar kan barnet förstå vad som ska hända och blir bättre motiverad att genomföra flytten. Samtalet ska alltså hjälpa till så att barnen inte behöver uppleva samma desorientering och osäkerhet efter flytten som när de just anlände i Sverige. Arbetsmetoden hjälper barnen att sina rättigheter tillgodosedda och kan också bidra till att minska risken för att barnet försvinner (mer information om denna praxis finns i rapporten Jag vill känna mig trygg).